Ett löfte är ett löfte..

Jag lovade Jennie att börja skriva blogg igen så då får jag väl göra det.
Det var länge sedan sist, ganska exakt ett och ett halvt år sedan och mycket har hänt sedan dess..

Jag har hoppat av skolan och flyttat hem till Anton men är dock påväg härifrån igen och då inte pga att det hänt något mellan mig och anton utan för att jag ska flytta hem till mor min(i hässleholm som hon flyttade till i början av sommaren) för att börja plugga igen. Den här gången blir det dock hotell-inriktningen.

Det känns både bra och dåligt.. Jag längtar efter att få börja plugga igen och o med min älskade mamma, som jag har saknat extremt mycket. Men ändå så vill jag inte lämna Anton även om jag tror att det behövs.. Det tär på en att på 2 pers i en etta.

Jag satt för en liten stund sedan och läste en kompis gamla blogg.. Varenda gång jag läser den så hugger det till i mig. Jag tänker inte berätta vem men jag tror att om hon läser detta så vet hon vem hon är. Det är snart 2 år sedan jag svek henne men än idag kan jag inte komma över det. Jag tror att hon har gjort det, men jag kan inte. Visst vi är fortfarande vänner men det kommer aldrig att bli som innan det. Även fast det gått så lång tid så kan jag inte sluta läsa dom inläggen hon skrev under den tiden.

Jag vet inte om hon vet hur ledsen jag faktiskt är för att jag svek henne så.. Men det är jag! Det är fortfarande extremt jobbigt att tänka på det och ibland undrar jag hur det hade varit om jag inte hade gjort det.

Men men.. gjort är gjort och jag är glad att hon efter det som hände fortfarande ser mig som en vän för även om det har varit jobbigt mellan oss så älskar jag henne...


Mer än hon förstår...